Evelina

Jag är grymt dålig på att uppdatera, det liksom faller bort.

Men men..
Vecka 23 närmar sig med stormsteg och tiden bara rinner iväg!
Galet, kändes som det var igår som jag fick reda på att vi ska ha bebis. Men det va läääänge sen nu, 2 juli närmare bestämt. Tror jag aldrig vart så rädd i hela mitt liv! ^^

Jag vet inte varför men jag har så svårt att prata om min graviditet, att sitta och "skryta" om hur lycklig jag är.
Är jag knäpp? 
När jag träffar vänner och familj så pratar jag hellre om allt annat än just min bebis. OM det inte skulle vara så att dom frågar, för då svarar jag mer än gärna.

Jag tror att detta beror mycket på att vi bestämde att vi skulle hålla graviditeten hemlig tills vi varit på ultraljudet. Det har gjort att allt innan har fallit bort lite. Knappt så det kommit upp alls. Ibland har jag fått fråga mig en, två, ja, till och med tre gånger om jag verkligen är gravid på riktigt!?
Jag skäms att stå i centrum på det viset att stå och prata om mig själv...att tala om för folk att jag väntar barn, att jag ska bli mamma. Det är ju stort!
Jag borde bli bättre på detta, HALLÅ, jag ska ju faktiskt ha BARN!!!
Det bästa som kan hända och har hänt mig, sedan jag förlovade mig med min drömkarl så klart!

Jag har i alla fall haft tur... Min graviditet har varit underbar so far. Jag känner inte att jag på något sätt är gravid.
Förutom att magen och tuttarna växer och att den lilla lever rövare i magen emellanåt.
Allt annat har varit så himla bra!
Blir rädd ibland, ska det vara så här lätt?!
Hoppas att det fortsätter på detta vis och att allt kommer att gå lika bra tills vårat hjärta kommer ut till oss!
Detta lilla yrväder kommer att göra oss till världens lyckligaste människor!