På riktigt
Idag har vi varit ut för första gången helt själva. En tripp till BVC och sen stannade vi på fika hos moster Sandra. Det kändes riktigt bra att verkligen få känna att man utan problem kan ge sig ut på äventyr med lilltjejen utan att behöva hjälp. Visserligen så känner jag nu att jag ansträngt mig en aning för mycket idag.
Att bära henne i bilstolen gick bra för stunden, men som sagt, nu känner jag att det vart lite för mycket.
Meeeen, för var dag som går så kan jag göra mera ju. Underbart!
Nu blir det kvällsmys! =)
Jaaa? Jag är så dum att jag inte testar det. Men det här har kommit mer och mer nu så det känns så onödigt att köpa när det är så kort tid kvar :D Men det kanske är värt det?
Man fattar nog aldrig att man är mamma, och det är nog bra att man inte tar det för givet. Jag smälter fortfarande varje gång jag hör henne ropa, säga, viska "Mamma" :) Och det är så overkligt! Att hon är min, att hon äntligen är här, men framförallt så är det overkligt att hon varit hos oss i 16 månader :)
Visst är det skönt när man tar sig ut själv och allt går så bra? :) Det är underbart att promenera med vagnen, speciellt nu när det blir varmare och finare. Man tycker liksom att hela världen borde stanna upp och inse vilken stor förändring som skett, att man fått barn ;) Kram!
