Evelina

Japp! Som visas nedan så försökte jag mig på ett mobilblogg-inlägg. Maa, jag lyckades!

Jag tänkte försöka mig på en "liten" bloggperiod igen. Dock är jag så snål så några mobilbloggsinlägg blir det nog inte så ofta ändå. =p

Jaja, nog om det där nu...

Moa, våran stora lilla tjej. Hon växer så det knakar och det händer nya saker i hennes liv hela tiden.
Hon är nu 5 månader och 2 veckor.
Igår va vi på BVC för hennes 5 månaders vaccination. Dock vart hon mycket sämre efter denna omgång än den vid 3 månader. Som hon grinade igår. Stackars stackars liten. Men idag är det mycket bättre.
Men man tycker ju så synd om de små...jag menar, de är ju så små!

Moa väger nu 7960g och är 66 cm lång. Våran lilla köttbulle! =D


 

Som vi älskar denna lilla varelse!!!

Våran tvättmaskin har käkat upp mitt favoritlinne!!!
AAAARRRRGGG!!!!
Nu blir det till att boka tider till tvättstugan. Dubbel-attans! ^^

Jag lovade mig själv innan att jag ska börja dela med mig mer av mitt liv i form av fler bilder...det har ju bara gått sådär.
Och nu, nu har jag faktiskt införskaffat mig en Iphone (vit...höhö) med en massa roliga fotoappar! Älskar att lägga ramar, göra svartvitt, göra fotona några år äldre och förstås manipulera sönder dom till tusen. Därför kommer jag "försöka" dela med mig lite mera.
Ba för att skojsa upp det hela.

Men, vi börjar med ett tråkigt-endast text-inlägg. Det är vi väl värda! ;)

Rickard börjar jobba i morgon och allt kommer att återgå till den vanliga vardagen. Jag kan ändå känna en viss lättnad då vi helt att tappat tidsuppfattningen här hemma. Klockan har inte slagit läggdags före 00:00.

Ja, nu börjar det bli sent ändå...

Återkommer!

Går lite trögt men men...

Kan ju säga att kvällen igår va näst intill oslagbar! Rickards bror och hans böna bjöd oss på middag, middag bestående av en massa plock-grejer. Allt från ostar till friterade kycklingbitar. MUMMA!!!
Bästaste syster va också här och det vart riktigt sent. Men ack så värt det va!!!

Men, självklart så kände Moa för att vakna 03:00 i natt. Det slår liksom inte fel det där. När hon annars brukar sova till allt mellan 06:00-08:00. Eftersom det faktiskt fortfarande var natt så ville vi "markera" det på någe vis. Vi gav henne mat, utan att prata till henne för mycket och inga leksaker i närheten. När maten var färdig och hon fått smälta den lite så la vi ner henne i sängen igen...och dra på trissor så somnade hon direkt och sov sen till 08:30. Underbart!!!

Rickards sista dagar nu innan han börjar jobba på måndag. 6 veckor har han varit hemma sammanlagt, hemskt så vi lär sakna karln! Meeeen, någon måste ju dra in stålarna så att säga. ^^

Nää, nu ska vi försöka hitta på nå skoj!


Over and out!

Som jag har fastnat, åter igen!
Nya skivan "The Burning Heart" går på repeat i lurarna minsann.
Det är nå visst med hans röst alltså. Musiken är i mina öron oslagbar! Maaaahaaah, så är det. =D

Jag kan väl sakta men säkert komma tillbaka in i skrivandets värld...även om jag kanske innan inte uppdaterade speciellt ofta. Meeeeeen, det är skojsigt!

Vilken semester alltså! Himlans mysig. Familjesemester på hemmaplan vart en strålande idé faktiskt. Underbart! =)
Vi har gjort så mycket ändå. Och allt har varit så värdigt. Grillmiddagarna med M och P, stanpromenaderna utan några som helst mål, strandbesöket, stekheta dagar och snabba promenader...aah, men allt har varit så bra!!!
För att inte tala om att vi faktiskt i lördags var ute och gjorde stan tillsammans med de allra bästa. Jädrar vad det betyder mycket att få vara Evelina för en kväll och inte bara behöva vara just mamma Evelina. Man kopplade av på ett helt annat sätt.

Och Moa växer så det knakar, och fort går det. Snart blir hon 5 månader och är världens underbaraste lilla tjej. Varje dag gör hon någe nytt som man kan skratta åt och beundra hur länge som helst. Vårat lilla troll!!!

Dessa veckor har gjort så mycket för mig som mamma kan jag tycka. Nu vet jag att man inte är speciellt låst med ett barn.
Inte så som jag trodde att det skulle vara.
Jag har i ärlighetens namn varit ganska feg när det gäller att ta med Moa ut på saker. Tillexempel så har jag varit nervös över att gå ner på stan med henne. Vad gör jag om hon plötsligt blir ledsen och gråter? Hur ska jag göra om hon blir hungrig?
Dessa saker är inte längre några frågetecken för mig och det känns så skönt!
Det tar ändå tid att lära känna sitt barn, eller...det gjorde det för mig. Men nu är jag så säker på mig själv som mamma och på att jag vet vad min lilla tjej vill när hon gnäller eller gråter.

Jag kan med en lättnads suck pusta ut och njuta ännu mer av att vara förälder!!! Det blir tamefan bara bättre och bättre! Det kan liksom inte bli annat!

Japp, positiv är precis vad jag känner mig.

Nu är det dags att krypa ner i sängen.