Evelina

Jag kan väl sakta men säkert komma tillbaka in i skrivandets värld...även om jag kanske innan inte uppdaterade speciellt ofta. Meeeeeen, det är skojsigt!

Vilken semester alltså! Himlans mysig. Familjesemester på hemmaplan vart en strålande idé faktiskt. Underbart! =)
Vi har gjort så mycket ändå. Och allt har varit så värdigt. Grillmiddagarna med M och P, stanpromenaderna utan några som helst mål, strandbesöket, stekheta dagar och snabba promenader...aah, men allt har varit så bra!!!
För att inte tala om att vi faktiskt i lördags var ute och gjorde stan tillsammans med de allra bästa. Jädrar vad det betyder mycket att få vara Evelina för en kväll och inte bara behöva vara just mamma Evelina. Man kopplade av på ett helt annat sätt.

Och Moa växer så det knakar, och fort går det. Snart blir hon 5 månader och är världens underbaraste lilla tjej. Varje dag gör hon någe nytt som man kan skratta åt och beundra hur länge som helst. Vårat lilla troll!!!

Dessa veckor har gjort så mycket för mig som mamma kan jag tycka. Nu vet jag att man inte är speciellt låst med ett barn.
Inte så som jag trodde att det skulle vara.
Jag har i ärlighetens namn varit ganska feg när det gäller att ta med Moa ut på saker. Tillexempel så har jag varit nervös över att gå ner på stan med henne. Vad gör jag om hon plötsligt blir ledsen och gråter? Hur ska jag göra om hon blir hungrig?
Dessa saker är inte längre några frågetecken för mig och det känns så skönt!
Det tar ändå tid att lära känna sitt barn, eller...det gjorde det för mig. Men nu är jag så säker på mig själv som mamma och på att jag vet vad min lilla tjej vill när hon gnäller eller gråter.

Jag kan med en lättnads suck pusta ut och njuta ännu mer av att vara förälder!!! Det blir tamefan bara bättre och bättre! Det kan liksom inte bli annat!

Japp, positiv är precis vad jag känner mig.

Nu är det dags att krypa ner i sängen.