Sakta men säkert
I morse mådde jag väldigt konstigt.
Jag svettades som en gris med jag va kall som en isbjörnspitt! Jag kände mig lätt illamående och lite yrslig.
När jag tog tempen så va jag snarare för kall än för varm.
Magen va hård som sten och jag kunde gott och väl känna hur lillan låg.
Jag slängde i mig två alvedon och gick och la mig igen. Tanken som slog mig va att jag nog höll på att bli riktigt förkyld. Jag tänkte aldrig på att det kan ha med graviditeten att göra...sammandragningar tex.
Har ju gått som på räls genom hela gravidieten så är inte så van att känna mig dålig på någe vis. ^^
Efter lite vila så försvann det i allafall och nu mår jag prima igen. =)
Jag är rädd för att jag inte kommer att ta saker och ting som händer nu på allvar.
Jag verkar bara tänka "äsch, det är säkert bara....."
Det är bara 2½ vecka kvar ju så nu kan väl i princip allt hända.
Nu är det dags att börja med maten.
På återseende.
Det min kära Evelina, låter onekligen som förvärkar :) Kom och gick det? Hur länge höll det i sig? När jag var lika långt gången som du är nu, hade min förlossning startat ;)
Packa bb-väskan och glöm för f-n inte ert egna, mjuka toalettpapper :) Sjukhus är inte kända för sitt mjuka toapapper överlag, och efter en förlossning kan man vara rätt öm i de regionerna ;)
Kram!
Ja man blir lite galen av att alltid behöva släcka törsten :-P
Kul å se dig här förresten :)
Och spännande att det är så snart som det är dags!
