Evelina

Nu börjar det visst bli dags att acceptera att jag måste sakta ner lite.

Vaknade i natt av att det högg i hjärtat på ett extremt obehagligt sätt.
Jag trodde att jag snart skulle åka på en infarkt eller liknande.
Somnade om men vaknade igen av samma smärta.
Orolig går jag upp och äter fruktost...Rickard åker till jobbet, jag lägger mig på soffan...vipps så kommer det igen!
Jag ringer till mamma och hör om det kan vara något symptom på typ hjärtattack. Det enda som far igenom huvudet.
Tydligen så är inte fallet så riktigt... Hon ber mig att avvakta och skulle det ske igen så är det lika bra att åka ner till akuten. Det är ju ändå hjärtat det handlar om!

Med denna jädra nerv i kläm, som försvagar mig reält, och så klart att jag är gravid i vecka 32 gör ju att man inte orkar lika mycket längre.
Men som jag berättade innan så har jag så svårt att vara still och ta det lugnt.
Detta får jag igen nu...

Överansträngd tydligen. Borde jag väl nästan ha förstått efter helgens fart och fläkt. Plus att vi ju igår åkte till IKEA och riktigt stressade oss igenom varuhuset.
Kutade på som en haltande bambi på is!
Efter att bara legat på soffan och tagit det extra lugnt idag så har jag inte känt något alls.
Så nu får jag ta mig i kragen och tänka på att inte stressa och ge mig på en massa saker hela tiden.
Jag kommer bli tokig, men hellre det än att äventyra min och sessans hälsa!


Så, idag blir det inte många knop. Krypa ner under filten i soffan igen.

                                                                        Från nyårsafton