Vänner för livet hete det
Ibland önskar man att man hade något mer... Man är som aldrig nöjd emellanåt.
Jag mår så bra med min älskade familj och jag skulle göra vad som helst för dom. Underbara människor!
Jag älskar min dotter mer än något annat och jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Hur levde jag innan liksom?
Jag har egentligen allt jag kan önska i livet.
Men, vi har väl alltid något man saknar.
Jag vet egentligen inte vad som hände längs vägen, men den verkar ha varit lite krokig och man har ibland inte hunnit med att svänga.
Jag har tappat värdefulla medpasssagerare... Vad hände med alla mina vänner? Varför sitter jag här idag och inte har några "nära" vänner kvar?
Jag kan tänka tillbaka till skoltiden och skratta och le för mig själv åt alla de roliga ögonblick jag delat med några av de absolut bästa vänner jag en gång hade. Haha! Inga bekymer då inte.
Bästa vänner växer inte på träd, man ska ta vara på sina vänner.
Jag har vänner, absolut. Fina sådana!
Men jag har ingen riktigt nära. Någon som jag kan dela allt med, ni vet.
Jag kan känna att jag skulle vilja flytta till en annan stad, börja om lite på nytt. Komma till en plats där ingen känner mig och där jag inte känner någon. Skapa nya fräscha relationer..
Knäppt kanske?
Nej, jag söker inte sympati (eller vad det heter), jag vill bara ventelera lite...det är väl det en blogg är till för, delvis?! =)
Jag tycker inte synd om mig själv, för jag har som sagt ändå allt jag kan önska.
Ba de att ja ibland känner mig lite ensam..
Meeeeeen, nu vakna bästa Moa, så nu är jag inte ensam längre. =D
Vet inte varför jag ens publicerar, ingen mening att skrivat annars kanske..
Tack och lov att jag har min familj!
Och tack underbara syster Sandra! 
detta är nästan som om det vore mina egna ord.. förstår (nog) precis hur du menar och känner!
Tror det finns fler där ute som känner likadant..
Kram på dig!
Åh Evelina, jag håller med dig i varje ord du skrivit! Vars är mina vänner kan jag med tänka, så gott som varje dag... Har vänner, det vet jag.. Men precis det du skrev, det känner jag med!
Jag är din vän iaf! :) Kram på er!
Ps, nästa gång ni kommer ska ni ju få fika!!!!:) ds.
sorgligt! Jag hade hoppats på att jag va en "nära" vän. Men de har ju varit tidigare och kanske har tiden runnit iväg en aning och vi inte hängde med. Du ska veta att jag finns här. Jag vill gärna träffa dig och Moa snart! Kram
Ja visst fanken svänger det? Högsta volymen på ba!
Jag kan känna med dig till en viss del. Med mig är det så att vi är ett tjejgäng - för det första har typ alla flyttat från Norrtälje förutom jag. Men vi hörs varje dag och försöker ha våra kvällar, men för det andra så är Jag den enda som har barn. Man är liksom på lite olika nivårer. Dock har jag tappat också mycket vänner sedan jag skaffade barn, men det var egentligen lika bra för dom har jag inget gemensamt med längre. Men mina tjejer är kvar och det är jag glad för - trots att dom inte bor här! Och ibland har jag känt som du, bara vilja flytta härifrån och börja om på nytt!
Vad skönt att höra att det finns fler som känner likadant...
